Hälsning från andra sidan järnridån – vad händer i Belarus?

Både Belarus och Ryssland har under de senaste månaderna hamnat i nyhetsskuggan när Ukrainas kristna varit i fokus för kristen media i väst. De troende i Belarus upplever både andliga framgångar och väckelse – trots diskriminering och förtryck. Glöm inte de förföljda kristna i potatisens förlovade land. De behöver nu förbön och stöd – mer än kanske någonsin tidigare.

Folket i Belarus (Vitryssland) kallas ibland skämtsamt för ”potatisätarna”. På det inhemska språket heter potatis bulba och älskas mer än den gör i Sverige. Flera fina sorter finns som är beständiga mot angrepp av skorv, mask och annat som förstör knölen. Vid ett besök fick jag ett par kilo potatis med mig hem till Sverige som jag lämnade till en god vän som är professionell odlare. Han berömde dem i ordalag som enastående, fantastiskt goda och helt utan sjuklig påverkan. Inte underligt då att potatisen kommit att bli Belarus nationalsymbol nummer ett. Den kokas, steks, mosas och äts morgon, middag och kväll.

Landet har en president som känner sina undersåtar väl och vet att bulba är en tacksam present att få. Han har under flera av sina valkampanjer i landet er­bju­dit dem som röstar på honom en påse med några kilo potatis – uppskattat av många; hur kan man annars få 102 procent i valet? På en fråga från journalister varför det inte fanns några som ställde upp i valet mot honom blev svaret ”Det behövs inte någon opposition när man är så populär som jag”. En del har väldigt höga tankar om sig själva.

Vid statsbesök är det vanligt att värdlandet ger en fin gåva till den besökande gästen – kung eller president – och så gjorde också Belarus president Luka­sjenka när Rysslands president Putin besökte honom i Minsk. Presenten var fyra stycken 50 kilo tunga säckar prima potatis. Lite annorlunda diplomati.

Invånarna i Belarus är ett tåligt folk som under århundraden har fått se sitt land ockuperat av olika nationer. Sedan början av 1600-talet har det varit krig i landet vart tjugonde år. Då är det naturligtvis svårt att skapa en egen identitet. En forskare har sagt: Vitryssarna vet vad de inte har, men de vet fortfarande inte riktigt vad de är. Man har fogat sig i sin situation och oftast valt att inte göra stor sak av det. Låt oss hoppas och be att folket ska få uppleva en radikal förändring och att något nytt ska komma, så att både frid och fred ska få bli verklighet i hela nationens liv.

Alkoholproblem
Alkoholen skördar stora offer och människor drabbas hårt. Oftast är det mannen som dricker och då slår det hårt på familjen. Misären är stor och lidandet omfattade. Det enda som fungerar är frälsningen. Blir mannen frälst går ofta hela familjen samma väg.

Kristna organisationer gör fantastiska insatser och har, trots bristen på stöd från myndigheterna, visat positiva resultat. TCB (Teen Challenge) har ”coffee shops” ute i landet som fångar upp människor i behov av hjälp att bli fria från droger och alkohol. De lotsar dem vidare till behandlingshem på kristen grund­, liknande LP-stiftelsen. Resultatet för dem som genomgår de program som erbjuds visar att åtta av tio är fria från sitt missbruk och bevarade i tron efter fem år. Det fina resultatet har börjat uppskattas av sociala myndigheter och i flera fall accepterats och uppmuntrats.

På landsbygden utanför Baranovichi ligger flera byar med pingstförsamlin­gar. Ungdomarna lämnar byarna för att få utbildning och jobb. Kvar blir de äldre och riktigt gamla människorna. Även här är alkoholen ett stort problem.

Sedan ett par år har en av kyrkorna en ung pastor som har startat upp samlingar för män i kyrkans lokaler där de bjuds på mat. Man får höra vittnesbörd och erbjuds en plats på rehab. Några män i församlingen besöker hemmen i byn, bjuder in männen till mötena och avkräver löfte att de ska komma. Om de inte dyker upp som de lovat går de hem till huset och handgripligen hämtar dem. Metoden är ovanlig men har gett positiv effekt. Flera, både män och kvinnor, har lämnat sina liv åt Jesus och låtit sig döpas i en närliggande sjö. Det är talande vittnesbörd som berör alla och församlingens arbete har väckt beundran och tacksamhet.

Evangeliskt kristna diskrimineras
Synen på evangeliska och karismatiska kyrkor är inte alltid välvillig i Belarus. I konstitutionen nämns de i samma para­graf som motståndare och fiender till staten och den stolta ryska traditionen; infiltratörer och destruktiva sekter som till varje pris ska motarbetas och utrotas. Ett hot som uppmuntras av ortodoxa kyrkan som ser sin roll hotad. Resultatet har blivit att pastorer fängs­lats, trakasserats eller fått höga böter. Kyrkor beslagtas och stängs.

En församling i Minsk blev nyligen förbjuden att använda sin egen kyrka till gudstjänster. Staten beslagtog den och spikade igen dörrarna. Församlingen fortsatte då att hålla gudstjänster på parkeringen utanför kyrkan men blev bortkörda därifrån. Trots det fortsätter man fira gudstjänst på olika platser som annonseras internt med kort varsel. En vanlig metod för att sprida skräck och oro är att utan orsak hämta pastorer och ledare i församlingarna och föra bort dem till okänd plats på obestämd tid. Vi känner till ett flertal fall.

Belarus dras sakta in i kriget
Belarus är granne med Ukraina som befinner sig i krig. Belarus president Lukasjenka har tidigare sagt/lovat att landet inte ska blanda sig i striderna. De har, sedan tiden då de var en del av Sovjetunionen, kvar stora delar av militära installationer, flygplatser med mera. Till för bara några år sedan hade man också kärnvapen. Ryssland har under många år fått använda bland annat flygbaser i Belarus för sitt militärflyg vid räder in i länder de strider i, och man genomför ofta gemensamma mili­tärövningar. Nu har Ryssland för första gången attackerat Ukraina från grann­landet Belarus enligt rapporter från Ukrainas militära underrättelsetjänst.

Ryskt stridsflyg ska från belarusiskt luftrum ha utfört en ”massiv beskjutning” av byn Desna i regionen Tjernihiv. Beskjutningen genomfördes i samband med att den ryske och belarusiske presidenten träffades i Sankt Petersburg. Belarus deltar inte i kriget men står Ryssland nära och har lämnat sitt territorium öppet för rysk militär. Den ukrainska säkerhetstjänsten ser beskjutningen av Desna som ett led i att tvinga in Belarus i kriget. Angreppet idag står i direkt relation till ansträngningarna från Kreml att dra in Belarus som stridande part.

Många personer väljer att lämna landet av olika skäl. Antalet har hela tiden ökat och myndigheterna har därför infört olika regler som gör det svårare att åka ut mot väst. I början av året kunde vi följa händelserna vid gränserna mot Polen och Litauen dit Belarus bussade stora mängder flyktingar som kommit till Belarus och ville vidare västerut – en åtgärd som Belarus genomförde för att skrämma grannländerna och EU för en gigantisk flyktingvåg via Belarus mot väst. Polen aviserade då att bygga en mur som hinder för en fortsättning. Polens statssekreterare Zaryn har nu meddelat att den 5,5 meter höga gränsmuren mellan Polen och Belarus är klar. De sista elektriska sensorerna har installerats. Den byggdes på sex månader för att stoppa Lukasjenka från att använda migranter som ett verktyg för hybridkrigföring.

Människors liv förvandlas
Trots fler trakasserier mot evangeliskt kristna fortsätter församlingar och kyrkor att verka. Detta trots att man vet och erfar den politiska ledningens bestraffningar. Människor kommer till tro, låter döpa sig och sprider vidare vittnesbördet om Jesus som den enda lösningen på Belarus problem.
På rehabcentret i Baranovichi finns en familj där både mamman och pappan suttit fast i svårt missbruk. Familjen var splittrad och trasig. De är nu frälsta och har börjat bygga upp sitt liv som familj igen. Deras lilla dotter, Galina, drabbades av hepatit C och läkarna gav inget hopp om framtiden för henne. Det finns ingen bot för hepatit C. Men för Jesus finns inte ordet omöjligt och efter förbön blev Galina helt frisk. Ett av många mäktiga vittnesbörd om kraften i namnet Jesus.

All hjälp är dyrbar
Mycket i Belarus påminner om tiden i Sovjet: kontroller och regler som styr människornas vardag. Kontakterna med omvärlden försvåras eller avbryts. Utvecklingen av industri, handel med mera har stannat av och ekonomin är nästan i fritt fall. Framtiden ser verkligen inte ljus ut, och med en politisk ledning som är så oförutsägbar är det omöjligt att ge några säkra analyser och prognoser.

Som alltid finns det ”vänner” som gärna hjälper till. Kina har investerat enorma summor i landet och det är sä­kert inte för att vara snälla. Utvecklingen skrämmer verkligen. I allt detta finns våra kristna bröder och systrar. Trots allt motstånd kämpar de en kamp för att få leva ut sin tro – ofta till ett mycket högt pris.

Låt oss komma ihåg dem i förbön, men vi kan göra mer än så! Västvärldens sanktioner mot Belarus har slagit väldigt hårt på ekonomi och levnadsvillkor. Hyllorna i mataffären gapar lika tomma som under Sovjetti­den. Det lilla som ändå finns är så dyrt att gemene man inte har råd att köpa det. Medicin och kläder är också dyrt. Vår möjlighet från väst är att ge ekonomiskt stöd. Även det är svårt, men inte omöjligt.

Från Pingstkyrkan i Stöpen har vi hittat vägar att hjälpa, och varje krona som når fram är en välsignelse, inte bara för mottagaren. Vill du vara med och bidra så kan du använda Swishnummer 123 571 4563 och märka gåvan ”Belarus”. Om du vill ha mer information om arbetet och kontakterna med församlingar i Belarus så skicka oss din e-postadress till info@stopenpingst.se.

Leif Backman