I mitten av 1400-talet hade inte de språkfamiljer vi idag kallar för indoeuropeiska och finsk-ugriska blivit definierade ännu, även om man förstås redan då förstod att det fanns ett antal släktband bland de olika europeiska språken. Samtidigt som man hade märkt av släktbanden fanns det dock en udda fågel mitt på den europeiska kontinenten: ungerskan. Ett språk som inte verkade likna något annat språk i området.
Under denna tid noterade påve Pius II i sitt verk Cosmographia hur två folkslag bosatta djupt inne i Sibirien – chanter och manser – hade språk som liknade just ungerskan. I och med denna notering hade Pius upptäckt den finsk-ugriska grenen vi kallar ugriska språk.
Vilka är då chanterna? Drygt 31 000 människor definierade sig år 2010 som chanter enligt en undersökning. En klar majoritet av dessa bor i Tjumens län, en stor och i stora delar autonom provins i ryska Sibirien, fyra tidszoner öster om Sverige. Deras språk, chantiska, har så pass stora inbördes dialektala skillnader att det av lingvister egentligen borde klassificeras som en språkfamilj med flera språk.
Man tror att chanterna migrerade norrut från steppmarkerna i Centralasien omkring 700-talet efter Kristus. För cirka 200 år sedan levde chanterna och manserna över större delen av västra Sibirien, men allt eftersom det ryska imperiet expanderade sitt rike trängdes folken undan österut till de områden de i huvudsak är bosatta idag.
Traditionellt har chanterna varit halvnomadiska jägare och samlare och har likt samerna levt av renskötsel, men även av fiske. Renarna har försett dem med mycket av det som krävs för att överleva i ett kallt Sibirien – inklusive mat, kläder och material till bostäder. Renhjordarna betar oftast i skogsmarker, och skogarna har således varit chanternas huvudsakliga boplatser. Idag lever en stor del ett modernt liv i städer, men många försöker också hålla kvar det traditionellt chantiska levnadssättet vid liv.
Under sovjettiden var det svårt för chanterna att utöva sin traditionella livsstil eftersom de, som alla andra i Sovjet, skulle assimileras och kollektiviseras till att arbeta på statliga gårdar. Ägare av stora renhjordar klassades som klassfiender och straffades. Mer nyligen har de istället haft problem med olje- och naturgasbolag som exploaterat deras marker, med olika naturföroreningar som följd. Detta har ytterligare försvårat möjligheten att utöva renskötseln.
Chanterna har traditionellt haft en chamanistisk religion med tro på andar, väsen och reinkarnation. Försök till att kristna folket började först vid slutet av 1600-talet och i början på 1700-talet, men det var inte förrän andra halvan av 1800-talet som de faktiskt började anamma den nya religionen. Idag är majoriteten av dem ortodoxt kristna men influenser från deras gamla shamanistiska religion finns kvar.
På grund av det språkliga släktskapet mellan chanter och ungrare har flera evangeliska församlingar i Ungern engagerat sig för att nå chanterna med evangelium. Evangelisationsresor gjordes från Budapest och Transsylvanien i Rumänien i mitten av 1990-talet vilket ledde till att ett par mindre chantiska husgrupper grundades på både den västra och östra delen av Uralbergen. Tillsammans med kyrkor i Finland, Estland och Wales har Jesus4Eurasia ordnat en missionsbibelskola i norra Ryssland där fyra chanter nyligen har studerat. Idag finns det över 300 evangeliskt kristna bland chanterna, vilka huvudsakligen är aktiva i slaviska församlingar i Jamalo-Nenetsien och Tjumens län. Fortfarande saknar folket dock nationella livskraftiga församlingar.
J. Berg
Denna artikel publicerades ursprungligen i Jesus4Eurasias tidning 2022
Väldigt intressant artikel Tack.