I tidigare nummer av tidningen Jesus4Eurasia har du kunnat läsa om nentser, ett folk vars språk hör till den uralska grenen samojedspråk – en språkgrupp som man tror är väldigt avlägset släkt med de finsk-ugriska språken dit finska, estniska och ungerska hör. Du har också kunnat läsa om chanterna, vars språk är nära besläktat med ungerskan.
Även den här gången skriver vi om ett minoritetsfolk i Ryssland vars språk hör till den uralska stammen, men som är närmare besläktat med våra grannspråk finska, estniska och de samiska språken.
Mordviner är en folkgrupp bestående av i huvudsak två etniciteter med varsitt språk: erzja och moksja. Språken tillhör grenen mordvinska språk. Traditionellt har man placerat språkgrenen tillsammans med den hypotetiska gruppen volgafinska språk där finska, estniska och samiska ingår, men det är idag omtvistat om de mordvinska språken verkligen är så nära släkt med de finsk-samiska språken eller om de grenats av tidigare än man trott.
Idag är både erzja- och moksjamordvinerna minoriteter – även i deras autonoma republik Mordvinien, som ligger mellan floderna Volga och Oka. Endast cirka 35 procent av mordvinerna bor i republiken. Sedan 800-talet, då Kievriket började expandera mot mordvinernas hemtrakter, har de varit underordnade andra riken: främst slaviska, mongoliska och tatariska. De konverterades till ortodox kristendom tidigt under Kievrikets styre, men deras hedniska religion bevarades i traditionen i några få byar och man känner därför än idag till den mordvinska mytologin.
Kulturellt uppvaknande
År 1928 fick Mordvinien autonom status i Sovjetunionen, men trots detta började en kraftig russifiering av området under 30-talet. Många övergav de mordvinska språken. Men efter att Sovjet föll började mordvinerna, precis som många andra ursprungsfolk i Ryssland, uppleva en etnisk samhörighet och den nationella känslan stärktes på nytt.
Omkring denna tid, år 1990, bildades en folkmusikgrupp vid namn Toorama av fyra forskare som studerade det mordvinska språket i Sovjet. Mordvinernas traditioner blev en viktig del i musiken under deras föreställningar och bandet fick stor uppskattning både lokalt och i övriga Ryssland.
Vladimir Romashkin, en av forskarna som hade en viktig roll i bandet och dess kulturella estetik, gick tyvärr bort 2002 på grund av sjukdom – endast 50 år gammal. 2006 öppnades ett etnografiskt museum till minne av honom i ett hus som han hade köpt i byn Podlesnaya Tavla 1989.
Vladimir drömde om en ”etno-turistväg” genom detta samhälle, då det är centrum för de traditionella träsniderier som erzjafolket är kända för. Hans söner spelar även än idag en viktig roll i bandet Toorama som år 2020 kunde fira 30 år som aktiva med ett nytt musikalbum och flera spelningar. Inför en konsert i Finland kunde en av de nuvarande medlemmarna, Aleksandr Utsjevatkin, intervjuas av Samfundet Finland–Ryssland (Suomi–Venäjä-seura):
– År 1989 fanns det cirka 1 200 000 erzja och moksja totalt. För närvarande finns det 700 000. På grund av globaliseringens inverkan förlorar människor sin identitet och glömmer sina rötter, så en del erzja registrerar sig som ryssar, berättade Aleksandr.
Detta är den sorgliga vägen många folkgrupper går i dagens Ryssland. Tack vare bandet Toorama och det etnografiska muséet kan dock Vladimir Romashkins livsverk leva vidare och förhoppningsvis sprida viktig kunskap om mordvinernas språk och kultur.
Kristet uppvaknande under Sovjet
Under den postsovjetiska tiden började protestantisk kristendom sprida sig alltmer bland mordviner genom framför allt finska och ingermanländska missionärer, som känt ett kall till de finsk-ugriska syskonfolken i Ryssland. Detta blev naturligtvis möjligt att göra mer öppet under 90-talet. I huvudstaden Saransk hålls än idag regelbundna lutheranska gudstjänster på framför allt erzä- men även moksjamordvinska i två församlingar. Innan Sovjet föll fanns endast underjordiska, huvudsakligen ryskspråkiga, församlingar i Mordvinien med enstaka mordvinska medlemmar.
Pingstledaren Ivan Fedotov satt 18 år i olika arbetsläger under 70- och 80-talen och hans hustru Valentina flyttade därför till Mordvinien för att lättare kunna besöka honom. Hon blev då väldigt delaktig i grundandet av flera församlingar i Mordvinien under de år Ivan var fängslad där. Närmare 200 troendedöpta evangeliska kristna uppskattas ha varit medlemmar idessa grupper.
Det stora projektet idag för att kunna plantera fler helt mordvinska församlingar är att färdigställa bibelöversättningar på erzja- och moksjamordvinska. Sedan 2006 och 2016 finns Nya testamentet på erzja respektive moksja, men man hoppas att även Gamla testamentet ska kunna färdigställas till de båda språken inom två år. Kan det bli gnistan som får väckelsen att ta fart för Rysslands största finsk-ugriska folkgrupp?
J. och H. Berg
Denna artikel publicerades ursprungligen i Jesus4Eurasias tidning 2023
